Om någon som läser detta har ett bra tips på en teatergrupp så är jag superglad för en liten kommentar. Jag har varit inne på nätet större delen av kvällen och tittat efter bra teatersällskap. Och jaa, jag vet liksom inte om jag hittar nåt. Jag orkar intee. Jag saknar teatern otroligt mycket och att få leva ut den estetiska sidan av mig själv i det skulle vara guld värt...
xox MyViola
Nu ska jag gå till sängs, och vänta på att den nya dagen ska börja. Nu ska jag drömma söta drömmar om drömprinsar. Hejdå och God Natt alla fina människor där ute!

xox MyViola
En fråga som jag nu, såhär precis innan läggdags ställer mig. Varför vill jag stå framför en kamera, finnas i folks tankar och på andra sätt göra avtryck i världen. Ibland blir jag lite avundsjuk på dom människor som nöjer sig med att jobba i det lilla. Alla människor som inte behöver bekräftelse från andra helatiden, och som inte tycker att medelsvensson villa-volvo-vovve låter så farligt. Jag tror att det är både en gåva och en förbannelse att aldrig bli nöjd. Det får en att prestera mer, nå högre, och komma längre. Men mentalt kan det dra ner en ganska djupt på grund av det faktum att det aldrig känns som att man har kommit dit man vill. När jag säger vad jag vill, att jag vill ge ut en bok, att jag vill bli designer eller supermodell så ställer mamma ofta frågor som "och vad tänker du dig att du har uppnått då?" eller "Kommer alla dina problem vara lösta då eller?". Självklart kommer jag inte vara nöjd då, självklart kommer jag ha mer eller mindre lika många problem då. Men just nu. Just här och nu så känns det som att det skulle kännas så himla bra att vara den som alla såg, den som bara har framgångar!
xox MyViola