Jag förstår inte att det måste vara så läskigt att våga vilja nå ett mål. Jag vill bli en massa saker och just nu står skådespelerska högst i kurs, men en del i mig vill hindra mig från att söka utbildningar för att jag säkert inte kommer in. En del av mig vill inte se sig själv misslyckas och ser av någon sjuk anledning inte ett uteblivet försök som ett misslyckande. I vilket fall har jag bestämt mig för att allt kommer gå bra. Bara dom bästa kommer in, ja och? Då får väl jag bli bäst helt enkelt, varför skulle det vara svårare för mig än någon annan att bli bäst? Det spelar ingen roll att ingen läser det här, för det handlar mest om att inpränta det i min egen hjärna, om det är publicerat känns det mer definitivt. Jag ska, måste och vill tro på mig själv ända till den dagen jag har nåt målet, och efter det behöver jag inte tro, då vet jag att jag klarar det. 

Kommentera

Publiceras ej