När jag går förbi spärren i tunnelbanan vill jag fråga den dystra kvinnan som sitter där: "hur är det?" "har det varit en bra dag idag?" och sen vill jag säga: "ditt jobb behövs!".........................När jag går förbi bageriet i coopbutiken vill jag fråga dem: "är det roligt här?" "får ni skapa saker själva eller gör ni samma recept helatiden?" och säga: "det ni gör är bra!"..............Varför gör jag aldrig så, varför pratar jag inte med folk, uppmuntrar dom och försäkrar dem om att just de är värdefulla? Jag ska börja göra det i fortsättningen........kramis från MyViola